Något konstigt har dragit sig in över mig och jag är rädd för mig själv just nu - jag känner inte igen mig själv och jag saknar mig själv.. Försvann jag i bilbytet eller vad är de som har hänt ? Jag har så mycket tankar i huvudet och funderingar men jag får inte ut dom.. Jag vill kunna säga rakt ut vad jag tycker och tänker till vissa personer men det tar totalt tvärstopp när jag ska öppna munnen - Varför?! 

Jag försöker se glad ut och jag försöker vara den " vanliga" Johanna ,men nu går de snart inte längre.. Vart har jag tagit vägen egentligen?! 

Jag vill kunna se mig själv i spegeln och säga "Wow där är hon, henne som jag saknat, henne som jag letat efter" men nu undviker jag helst att se mig själv, att se mig själv nu gör mig bara äcklad. 

Jag har märkt att dessa två senaste inlägg har blivit väldigt gnälliga, men mår man inte bra och känner att man behöver skriva av sig så blir de lätt så ... 

Jag saknar det som en gång fanns, skulle chansen komma igen så skulle dom "misstagen" aldrig återupptas de vet jag garanterat..

Alla minnen finns kvar och jag minns allt som om de var igår.

Nej nu ska jag allt gå och lägga mig och drömma vidare och hoppas på att morgondagen blir bättre än dessa två dagar..