Någonstans på vägen har jag tappat bort mig själv, jag känner inte igen mig själv längre. Jag har tappat glöden till allt känns det som. Jag vet knappt vad jag heter längre.

Jag har iallafall kommit överrens med en person om att försöka få "fred" mellan en annan person som är släkt med denna..

krångligt jag vet men jag orkar inte gå in på detaljer.. Men tror att de skulle lösa lite av mina problem iaf..

Vart har den positiva Johanna tagit vägen?

Jag går med ett leende på läpparna varje dag och försöker verkligen visa positiva sidan , men det är bara en fasad just nu , under ytan så är de bara tårar och ett stort hål.. Jag jobbar och försöker med allt , men även på jobbet så känner jag detta pressen inom mig . Alla frågar vad de är som är fel och vad dom kan hjälpa mig med. men när jag inte ens själv vet vad det är som spökar inom mig så kan jag inte heller be om hjälpen.

Jag känner mig bara som en stor belastning för alla , vilket jag inte vill vara.

Jag vill hitta tillbaka till mig själv,men frågan är hur ! 

Jag gillar inte att se mig själv sån här, jag orkar inte ta tag i något, jag slutar väl snart bry mig om att klä på mig på dagarna och säga hej till folk jag känner - de är så de känns nu..

Jag är glad över att jag har min familj och mina vänner , jag hoppas bara att dom inte tycker jag är allt för jobbig.. 

Jag vet att jag brukar vara den pratglada personen, och dom gångerna som jag är tyst  så tror dom flesta att det hänt eller är någonting, men i 9 fall av 10 så är de inget som hänt eller så utan jag vill bara vara tyst,men nu känner jag att jag orkar inte prata om de , för jag vet inte vad felet är .. 

Det enda jag vet är att jag vill kunna hitta mig själv igen! 

Hitta den länken som fattas..

Jag vill vara den glada positiva Johanna igen..

Igår åkte jag till och med ifrån folket som jag aldrig annars brukar vilja lämna, då kände jag själv att något inte stod rätt till.. 

Fick iaf prata av mig och känna mig trygg sen på natten och det gjorde att jag somnade som en stock. 

Du har någonting som jag saknat väldigt länge, Du har alltid fått mig att  känna mig trygg och inför dig kan jag vara mig själv i alla sammanhang!Tillsammans med dig känner jag mig trygg och säker!

Nej nu har jag babblat av mig här känner jag ... Tror inte att någon fattar ett ord av vad jag skrivit men men , de gör inte jag heller . jag bara skriver de som finns i huvudet just nu .. 

Jag vet iallafall en pusselbit som fattas och de är du Pappa <3

Är så otroligt glad och tacksam för att jag har mina vänner , Ni är guld värda