Sitter som vanligt och funderar på livet. Det verkar vara min nya grej att fundera på :)

Funderar ganska mycket på folk som har en trasslig bakgrund med alkoholister till föräldrar och drogproblem,misshandel och allt vad trasslig bakgrund betyder..

Jag är av den åsikten att alla ska få en andra chans,därav som jag också har ändrat min mening om dödsstraff (dock inte om massmördare) .

Folk som har alkoholism i sin familj verkar även själva skaffa sig ett beroende, vare sig de är alkohol där också eller droger eller vad det än är så 9/10 skaffar sig ett eget missbruk...

Jag undrar varför ? 

Dessa personer vill väl inte att deras (vi säger) mamma är alkoholist, denna mamman vill inte att dens barn ska dra på sig ett missbruk för mamman i detta fallet vet hur svårt de är .

Men varför kommer det sig att barnet börjar med droger?

Börjar dricka 4-5 ggr i veckan?

Hur kommer det sig att ingen ser saker innan det gått för långt ?

Varför är det ingen som ser den olyckliga flickan som ligger med sönder skurna handleder?

Varför ser inte föräldrarna vart det börjar gå för barnen?

Jag tror inte att alla som skär sig är i behov av uppmärksamheten.

Jag vet flera stycken som gjort det pga familjära skäl.

Familjen har inte funnits där när man mått dåligt ,man har inte haft några vänner att prata med när man nått botten.

Jag själv vet inget om detta utan det är min teori o vad jag själv sett/hört. 

Mitt enda beroende i livet har varit nikotin! 

Och jag är otroligt stolt över mig själv att jag ALDRIG rört en enda drog,jag ser som sagt inte cigaretter lr snus som en drog,mer som ett "vanligt" beroende,så som smink,de är i princip lika vanligt!

Men jag förstår dom som håller på med de,för hur många gånger har man inte velat försvinna för stunden och bara njuta av något istället för att må dåligt just då ?

Jag kan säga att det har jag velat göra MÅNGA gånger genom åren, men ALDRIG att jag skulle ta en drog för de.

För droger hjälper kanske för stunden,men inte i längden . Inte sant ?!

-

Jag vet dom som tar till alkoholen när någon nära försvunnit ifrån dom, men det är väl inget botemedel,utan snarare att man lägger skulden hos sig själv (fortfarande mina egna tankar).

MEN jag vet också att man kan komma ur ALLA dessa missbruk, jag vet för jag har sett personer som gjort de .

Visst har personerna fått något återfall någon gång MEN dom försöker på nytt igen och lyckas..

Jag har haft vänner som har hållt på med alla former utav droger, jag har ställt ett ultimatum till dom också 

vilket var " håll du på med din skit , men när du tar något eller har tagit något vill jag inte vara i närheten utav dig" min egna regel, som dom har hållt.

Jag hade en vän som jag sa så till, h*n hade hållt på i flera  år och fått diverse sjukdomar pga missbruket och inte varit nogrann med vad h*n använde för saker , jag sa att jag fanns där och jag stöttar gärna ,MEN jag vill varken se skiten eller höra talas om det. Sagt och gjort jag fanns alltid där även om vi var över 40 mil ifrån varandra,så gjorde jag så gott jag kunde med att stötta och finnas till. 

Idag har vi kontakt nån gång ibland, som sagt man hittar nya vänner osv ,men när vi pratar så pratar vi fortfarande om svåra saker och svåra tider ,just för att man glömmer aldrig vad som har hänt eller vad man har gjort . Denna person känner stor skuld till sin familj och lägger all skuld på sig själv, h*n anklagar aldrig sina vänner eller liknande för h*n vet om att h*n hade ett eget val.

Jag har suttit och hört denna personen säga hur det känns och vilken känsla det är och allt sånt, h*n säger också att jag varit en tuff människa som orkat lyssna och kunnat stå emot, mitt svar blev bara " jag har ju sett hur de drabbat dom jag bryr mig om,varför skulle jag vilja ha de så? Jag vill vara frisk och inte behöva lida över val jag gjort i livet" .Denna person tyckte säkert att det var jobbigt att höra att jag inte ville bli som h*n, men det var sanningen och varför ska jag sticka under stolen med den?! Det är så jag tycker..

Jag har haft folk nära mig i hela mitt liv som antingen varit kriminella eller som hållt på med droger, och vad jag har märkt så börjar det alltid med en liten stöld som sedan slutar med ett missbruk ! Det är min syn på de.. OM man inte lyckas ta sig ur skiten.

Jag har varit den tjejen som dragit mig till "bad boys", mitt första förhållande var med en som åkte in och ut på behandlingshem och ungdomsfängelser o gud vet allt . Sen med en "små tjuv" som gjorde inbrott i bilar o såna "små" saker..

Men jag klandrar dom inte.. Det blir väldigt lätt så här när man söker hjälp i form av jobb  i dessa fall,man har en lägenhet och man måste få in lite pengar till mat,får man ingen hjälp ifrån socialen eller samhället så vad ska man göra om inte fixa pengarna själv ?

Idag har båda dessa personer jobb och ett bra liv,tjänar bra och har fått en andra chans ! 

Om man bara ser de till "vad dom gjort förut " så kan man ju inte säga att " dom ska fan betala tillbaka till samhället" när dom inte får något jobb så dom kan styra upp sina liv ? Inte sant ?! 

Angående alkoholism så vet jag inte så mycket om det, för jag har inte haft någon i min närhet eller bekanskapskrets som har varit/är de..

Men allt detta tycker jag är väldigt intressant,jag är sån som person att jag är nyfiken på sånt som jag ser men som jag inte vet något om. 

Kanske beror detta på att min morbror jobbar med just missbruk och ungdomar som hamnat snett i livet, som jag har denna syn? Jag vet inte ,men jag vet en sak och de är att sånt här intresserar mig.

Jag själv har aldrig gillat alkohol smaken,aldrig velat testa vare sig att boffa bensin eller vanliga rena droger.

Jag var aldrig den tonåringen som var ute o drack för att supa mig full,men jag var ändå på alla fester som var runt omkring mig ,för att umgås med folk, jag har max varit full 20 ggr (och då är alla gånger jag varit "lullig" inräknat).

Minns mina två värsta fyllor då jag var 15-17 år, första var när jag fick en baccardi flaska (1 liter) av min syster,den natten spydde jag som en kalv var TIONDE minut ,dom klockade mig, jag  spydde TJUGOFEM gånger,sen KRÖP jag ca 500 meter hem till min syster,upp för den långa trappen och kröp in till köket och la mig på golvet och bara skrek "DÖDA MIG SNÄLLA!!".

Andra gången (man lär sig tydligen inte av första) var på en hemma fest i Stenstorp jag var mellan 16-17år, jag lovade min dåvarande sambo att om vi hade festen så skulle jag städa dagen efter ...hmm.. Jag mådde jätte bra fram tills jag och en kompis fick slut på glas och vi hittade en jäger flaska,hmm tänkte jag ,glasen är slut men va fan vi tar en tallrik o två sugrör,skit bra idé! Mmm en stund iaf,tills alla dragit därifrån och det bara var jag och min sambo kvar ,då jag kände hur hela världen snurra och jag blev sängliggandes tills klockan slog 17 dagen efter ,då vaknar jag av att dammsugaren glider runt på golvet bredvid mig... Den kvällen spenderades mer på toan än någon annanstans...

Frågan är nu , varför dricka så pass mycket så att man inte ens kan stå upp eller ligga ner,för hela rummet snurrar?

Det finns ju inget roligt i de,man blir bara yr och allt är bara jobbigt! 

Då sitter jag hellre lite halv "lullig" och pratar för gnatta livet (som jag brukar ) .

Det är dom ENDA gångerna som jag varit RIKTIGT full, och vill jag ha tillbaka den känslan? NEJ ALDRIG! 

Det värsta jag vet är att må illa och att spy. Så jag utsätter mig inte för de i onödan precis..

Sen finns det dom som gärna sitter och tar en öl eller cider eller vin till maten! Det har jag aldrig förstått mig på hur man kan göra, när jag äter så dricker jag väldigt mkt till maten ,vet inte varför men så är de, och står det en dryck med alkohol i framför mig så "vågar" jag inte äta mig mätt. Jag hatar att blanda alkohol och mat, det är vidrigt tycker jag ..

Men dom som gör de får väl dubbel glädje,både mat o alkohol på samma gång antar jag, men för mig är de ett big no no ! 

Jag klarar det verkligen inte !

--

Nu har jag babblat på återigen om sånt som jag knappt vet något om, men de är min syn på detta iaf.

Jag tycker att ALLA människor är lika värda och ska ha samma rätt till att få en andra chans !

Hoppas att det är någon som förstår vad de är jag vill ha sagt med allt jag skrivit,vet att jag hoppar väldigt mycket ,men de är pga att jag glömmer av eller kommer på något nytt och innan jag glömmer så måste jag skriva ner de ,sen fastnar jag nog i de spåret ! 

Kom gärna med förslag på vad ni vill jag ska blogga om, ni är ju en stor hög som läser så nån tanke borde väl någon ha !!  

Ha de så gott !   

 

Lexie

11 januari 2012 00:25

Läste ditt inlägg och känner igen mig sjukt mycket i det du skriver då jag växt uppmed både alkohol och narkotikamissbruk nära inpå och tyvärr suttit i narkotika som ledde till behandling med mera själv.

Tänkte ta mig tiden någon dag att uppdatera min egen blogg om just detta dvs att växa upp med det i sin närhet samt hamna där själv....

Din blogg kommer jag fortsätta läsa :)

http://allexia.bloggplatsen.se

johanna harrysson

11 januari 2012 20:28

Tack så otroligt mycket :) ! Ser fram emot att läsa om din uppväxt ! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känslan som uppstår när man vet att man hittat rätt ... Sen 2007 har jag vetat att det varit något speciellt med honom. Att man aldrig kunnat släppa en person utan att han alltid funnits där i bakhuvudet... När man gått igenom helvetet på vägen ...

Kommer aldrig glömma vår första träff. Då du mötte upp mig vid tåget och jag var så nervös för att du kanske inte skulle stå där som du sagt att du skulle göra. Jag minns att den kvällen skulle bli resten av mitt liv, då jag några timmar senare fick ...

Ja just nu är de tre stora saker på gång, kan dessvärre bara berätta om två än så länge... Först nu på fredag ska vi åka och kika på ett hus som vi varit lite intresserade av ett tag nu, så på fredag ska vi på visning och vi hoppas på att skicket ...

Mådde man bättre då? För att man alltid hade de säkert? Trots att man hörde olika saker var dag? Kände man sig vacker både inuti och utanpå för att man hörde de jämt? Var allt en dans på rosor eller var de bara något som man hittade på för att de ...

Hej du gamle man .... Kände att idag så skriver jag till dig ! De senaste så har dagarna varit riktigt tuffa, tomheten kryper sig allt närmare och saknaden är så otroligt stor... Tog modet till mig som du kanske märkte häromdagen och åkte ut t...