Har länge funderat på när jag ska ta tummen ur och åka upp och hälsa på den underbara familjen Karlsson.. Dom var min lilla "extra " familj när dom bodde här nere,dock så bodde dom inte här under så många år men fick sån jävla bra kontakt och en bästa vän..

Vi hittade på allt tillsammans jag och Jessie, allt från att tjuvröka till att leka pyromaner med allt vi kunde tänkas hitta .. Under dom åren som dom bodde här hände de en hel massa saker, bästa vänner , kärlek, dumheter och ren o skär lycka ! 

Dom är ingen liten familj heller... 6 barn.. Alla barnen börjar på bokstaven J ! och utav dessa barn var det bara två tjejer... Jessie som var min bästa vän då, och hennes lillasyster Jeanette, som jag nu typ 10 år senare har fått kontakt med..

Sen är de deras ena storebror jag har kontakt med samt deras yngre bror och deras mamma såklart. 

Nu har jag dock ingen kontakt med Jessie överhuvudtaget, vilket är jävligt trist..

Men nu har jag sagt till Jeanette Marina och Jimmy att jag tänker allt ta mig tiden i sommar och åka upp och hälsa på dom allihopa.. Har inte sett vissa av dom på 10 år ,resten vandrar från 7-8 år ,och Jimmy träffade jag i somras av en slump här i Falköping..

Men denna familjen betyder så kopiöst mycket för mig. Jag såg den som min egna lilla familj. 

Alla har ett sånt stort och varmt hjärta och jag kommer ihåg dagen dom flytta hit lika väl som dagen dom flytta härifrån.. Usch det var en hemsk dag och många tårar som föll..

Att stå och se när ens bästa vänner åker iväg i bilen och tillbaka mot stockholms trakten är ingen hit ! Man vet att man inte kan gå dessa meter för att bara hänga, nu måste man boka in alla träffar .. och som sagt , det har inte gått speciellt bra..

Men jag har inte glömt ett enda ögonblick..

Inte ens min och Jessie´s Underbara dans till "fantasi" .. Det jag inte räknade med mitt i refrängen " i min fantasi,rullar vi runt bland mjuka kuddar" (när dom sjöng så så dansade vi o sen rulla runt bland kuddarna i sängen) Det jag dock missade i hela denna uppvisning var att det satt en STOR väldigt VASS SPIK i väggen, givetvis passade mitt bakhuvud väldigt bra emot den spiken:) Men kul hade vi, sen körde vi ofta dansuppvisning inför hela familjen.. Vilket jag skämdes så för ett tag ! :D haha men oj ojoj vad kul vi hade ! 

Det var en sån vän som man kunde prata om precis allt med, inte bara Jessie utan även Mamma Marina..

Hon var som en i gänget för oss, trots att vi snodde cigg utav henne (sorry Marina;) ) 

Nu dock så har vi som sagt ingen kontakt jag och Jessie,förutom nån enstaka gång via Facebook, men trist är de allt... 

Hade jag kunnat och om alla gått med på de så hade jag köpt ett hus till dom och bosatt dom allihopa här nere igen ..

Men i sommar ska jag allt sätta mig på tåget eller om de blir bilen och åka upp och hälsa på dom, iaf Jeanette och Marina ! :) Hoppas dock på att några fler av Karlsson familjen är där ! :)

Vet dock tyvärr EN person som inte kommer vara där, det är rätt trist faktist, vi har hjälpt varann genom åren som var med diverse bekymmer, men vi har absolut ingen kontakt, vilket känns grymt tråkigt.. och jag vet fortfarande inte varför vi inte har kontakt.. Men någon gång i framtiden kanske de kommer ett hej eller något.. Kan ju alltid hoppas ! 

---

Saknar er mer än ni nånsin kan ana, det är väldigt tomt och lugnt här nere utan er <3