Jag satt igår kväll och kollade på Kalla Fakta..

Där dom tog upp ett ämne som gör mig förbannad rent ut sagt.

Det handlade om en kille på 26år som verkligen hade nått botten.

Han höll på med alla möjliga droger, hans pappa höll kontakten med socialtjänsten angående sonens prover.

Sonen gick dit och gjorde drogtester minst 2 ggr /vecka, samtliga gånger visade dom positivt.

Socialen gjorde inget åt situationen, Pappan i de här fallet ifrågasatte NÄR dom skulle ge honom någon hjälp,

Det är självklart för mig att denna 26 åring gick dit frivilligt och visste om att han skulle få ett positivt test, han ville ju ha hjälp ifrån dom ! Men dom såg inte de , dom som jobbar med "problem" människor dag ut och dag in ser inte detta ?!

Denna 26 åring hängde sig i sitt hem.

Han hade en dotter som han inte fick träffa mer än var 7e vecka, hon var hans enda hopp i livet och de togs ifrån honom utav socialtjänsten... Tillsammans med henne så såg han en utväg !

Dom lovade honom att få träffa henne varannan vecka EFTER helgerna, för de var på helgerna som han knarkade och söp...

Men när socialen hade bestämt att han skulle få träffa henne var 7e vecka så sa killens pappa de att "låt mig tala med honom först, för han är väldigt sårad redan och detta hjälper inte direkt" dom sket i vilket och tog kontakt med killen INNAN pappan hann säga något.

Vilket sen ledde till pappans självmord ...

Jag kan säga att droger är jag helt emot, men att det ska bli så här när man VILL ha hjälp och ser sin glöd bara slitas längre och längre ifrån sig, som gör att man inte vill leva längre är helt förståeligt ..

Den som hade hand om hans fall på socialen jobbar inte längre kvar där.. hmm undrar varför ?!

Att vara så ung och ha haft problem genom hela tonnåren rent ut sagt ,hamnat i fel gäng osv. Sen när man kan se det med blotta ögat att han verkligen försökte få hjälp genom att just gå och frivilligt lämna POSITIVA prover VARJE vecka... Är inte de ett stort tecken på "HJÄLP MIG!!" ..

Man undrar hur dom tänker dom som jobbar där och som bestämmer där..

Jag kan även dra upp en annan historia som jag vet "lite mer om" , har känt familjen i hela min uppväxt, men detta handlar om en person ur den familjen som fick ett tragiskt slut på livet...

Han har haft problem med droger genom i stort sett hela livet,

Denna killen sökte hjälp för sina laster, han fick antidepprisiva tabletter... Det var de enda han fick, jag som pluggar till USK:are vet att man inte enbart kan ge antidep. till en person som är så långt ner i något så tungt. Du måste ha en motsatts effekt till de antidep. också.

Men han fick dessa anti tabletter, använde dom ett tag, sen när han var ute och åkte bil så styrde han rätt emot en lastbil och hamnade under den och dog...

Hans familj visste att han sökt hjälp och fått "hjälpen" men vad var de för hjälp egentligen?!

Hans familj ville även anmäla läkaren som skrivit ut dessa tabletter till honom, dock efter något sånt så är man inte så stark och vissa orkar inte dra de längre utan "accepterar läget".

Jag vet dock inte ifall dom anmälde läkaren, men förstår deras vrede emot den som SKA kunna sånt här och som borde ha läst på sin medicin lite bättre ...

Men sen förstår jag även dom som börjar med tunga droger också, att få "fly ifrån" alla problem man har , när livet går helt emot en, så skulle man kunna göra vad som helst för att få rymma ifrån allt !

Men att inte ta tjuren vid hornen är kanske fegt ? vad vet jag ?!

Så långt ner har jag aldrig varit och dit kommer jag inte hamna heller,men jag förstår hur lätt de kan vara och hamna där, och jag förstår också vilket helvete de är att ta sig därifrån...

Nej nu har jag babblat på väldigt länge här.. Dags att ta tag i disken igen tror jag nog ! :)

Och glöm nu inte alla som bor eller parkerar i Falköping att from imorn så ska man ha en parkerings-snurra i bilen ! :) kan bli dyrt utan ;)

Det är väl bäst att fortsätta min förklaring nu ifrån förra inlägget innan folk börjar prata utan att jag hunnit förklara ALLT ! Fick lite bråttom förut ju..

Som sagt angående detta med giftemålet..

Från allra första början så var de så här..

Vi förlovade oss, sen när familjen fick reda på de så kom frågorna "när blir de bröllop nu då ?"

Jag hade inte tänkt att vi skulle gifta oss på flera flera år ,först ville jag liksom ha hus o barn o allt sånt..

Dock så svarade jag tillbaka på allas frågor "när jag ska gifta mig så ska jag ha ett sommarbröllop för vill inte stå och frysa i en meter snö eller i en massa regn"..

Sen fick jag reda på att Eddy och #"("%/"= (!!) hade bestämt sig för att gifta sig året därpå...

Då var min tanke "neeej ! ska dom så ska jag "bara för att" "..

Så sen började vi (jag och S) planera när, och eftersom jag ville "hinna före Eddy" så tänkte jag på mitt sommarbröllop jag alltid velat ha.

Och S ville ha de på midsommarafton, jag sa nej till den tanken. Sen gav han förslaget om 12 juni, pappas födelsedag. och så blev de sen.. Vilket jag ångrar grymt mycket idag... Det är hans dag ingen annans!

Iaf så smeds alla planer, alla saker börjades handla in och alla färger bestämdes efter min klänning som jag köpte..

Allt gick i vinrött ,det blev temat för hela konkarongen ....

När det sen var dags för bröllopsdagen så var jag inte alls taggad, jag kände bara att allt var fel, fel människa , fel dag, på tok för tidigt...

Det var väldigt mkt pengar som lades ner på detta.. Bara min klänning med skor och för att sy upp klänningen kostade 10.000:- , maten var räknad till ca.50 personer,alla inbjudningar, alla tackkort, ALLT kostade pengar och ALLT blev väldigt dyrt..

Men jag kände att när allt började närma sig dagen D så kunde jag inte backa ur, maten och allt var beställt och påbörjat.. Jag kände mig tvingad till detta iomed att alla förväntade sig att få komma på detta bröllopet, vissa hade tagit ledigt osv för att just se att vi skulle gifta oss.

När jag sen går in i kyrkan och ser S stå där och vänta så kändes de bara ännu mer fel.. De var inte så här de skulle vara..

Jag kände inte den känslan som jag hört att alla andra har, den lyckan osv...

Jag kände mest att jag ville springa därifrån,men jag ville inte svika min familj !

Vi gick iaf längs med kyrk gången och till slut stod vi där framme och allt jag tänkte på under tiden var "snälla kan inte DU komma in genom kyrk dörren nu och avbryta så jag kan komma härifrån" , men jag fick genomföra detta..

Det kanske låter väldigt taskigt allt jag nu skriver..

Men detta är mina känslor.. Jag kände mig tvingad till giftemålet från flera håll..

Familjen hade lagt ihop till en hotell natt, kan ju säga att folk älskar sina bröllopsnätter.. inte jag .. Alla vet ju vad som "brukar" ske under en bröllopsnatt.. nej nej inte här !! 

Jag la mig med ryggen emot S och somnade med tårar i mina ögon och ångrade denna dagen enormt ...

Vaknade på morgonen och vi sket tom i hotellfrukost (som va de enda jag såg fram emot) jag ville bara hem till katterna som är min tröst än idag, dom sviker mig aldrig..

Sen fortskred allt, S hade tänkt att vi skulle flytta till ett hus, för han sa att han var mer en hus människa än en lägenhets människa ( nu vet jag att det var annorlunda).. Så han hittade en klasskompis till hans bror som skulle flytta, (därav flytten till Gudhem)..

Under de sista året tillsammans med S så märkte jag en massa lögner (som jag tidigare berättat om här i bloggen), men efter flytten till huset så kände jag att "nee ändras inte de här beteendet så sjunker jag ner till botten och vet inte om jag nånsin kan komma upp igen".

Efter ett tag iaf så beslöt jag mig för att vi skulle "flytta isär" och se om vi kände någon saknad av varandra, jag sa så för att jag inte ville ha honom där när jag sa att jag ville ha en skiljsmässa.. Så han flyttade hem till sina föräldrar, jag skulle höra av mig till honom om hur jag ville ha de , efter en dag så skrev jag till honom att jag ville att vi gick skilda vägar.. Några dagar senare hämtades alla hans saker.. dock tog de ytterligare en månad innan han fick "tummen ur " att beställa skiljsmässo papprena. Han kom ut med dom till gudhem och jag skrev på . Sen efter ytterligare en månad så var jag skild, detta skedde i slutet av mars början på april..

Sen efter ca. 2 månader fick jag reda på vad som hände dagen innan bröllopet.

 Han var då otrogen emot mig med en gammal "flirt" eller vad man ska säga att hon var... Jag har fortfarande ingen aning om vad dom varit tidigare.. Dock vet jag att nån månad efter att jag fick reda på detta så blev dom tillsammans, då tänkte jag bara "payback is a bitch" så kan ju säga att han var otrogen mot henne också..

Jag gjorde de inte av saknad för S eller något utan mest för att betala tillbaka med samma medicin som jag kände .. En kniv i hjärtat.. Vet dock inte om hon vet om något om de än, men om hon nu läser detta så vet hon om de nu ..

Sen gjordes ännu ett misstag utav mig , jag släppte in ytterligare fel person på tok för nära in på mitt liv..

Som jag nu får sota för i drygt ett år till (tror jag) ..

Men nu drygt ett år senare efter skiljsmässa och felaktiga beslut från min sida så har jag landat och vet att jag inte kommer göra om några utav mina misstag som jag tidigare gjort.

Nu har jag valt att leva med den personen som jag önskade skulle kliva in i kyrkan den dagen, och jag ångrar inte en sekund av detta valet och det kommer jag inte göra nån gång framöver heller.

Jag vet att vi är rätt för varandra, vi är som jing och jang, båda har gjort fruktansvärt många misstag i våra liv, men tillsammans har vi börjat om på ny kula.

Och jag vet att om jag inte träffade Eddy då jag gjorde de så hade jag suttit långt ner i skiten..

Det är tack vare Eddy som jag är där jag är idag.

---

Jag vet att vi är varandras kärlek i livet

Jag vet vart han står

Han vet vart jag står

Vi vet helt enkelt vart vi har varandra.

Vi planerar våran framtid tillsammans, och vi vet att vi kommer leva ihop tills vi blir gamla och dör, vi kommer dö tillsammans. För en sak kan jag lova er allihopa som inte tror oss...

Det är vi emot världen och vi kommer klara alla hinder på vägen !

Tills döden skiljer oss åt ! <3

Ja äntligen är helgen här..

Kommer bli en lugn och skön dag idag denna fredag, jag väntar bara på att få ett brev ifrån Vattenfall, för att få tillbaka min deposition, som jag från första början inte skulle behövt betala, men men nu ska jag iaf få tillbaka mina pengar..

Sen imorn bitti ska jag vara på plats i Valtorp och vara barnvakt några timmar...

Sen på eftermiddagen så är de kalas för min brorsdotter som snart är lika gammal som jag ;) hehe de skiljer ju bara 2 år mellan oss ! :)

Sen ska jag bara njuta av att få ha Eddy hemma en hel helg ! :D

Jag kan verkligen inte få nog utav denna mannen, vi gör allt tillsammans och jag njuter av varje sekund som jag får spendera ihop med honom, jag vill inte gå miste om något.

Men ibland är de allt skönt att få lite ensamtid.

Men då jag mår som bäst är när jag får ha hans huvud i mitt knä, ligga och pilla i hans hår (vilket han älskar) samtidigt som han håller sin hand på mitt ben !

Låter kanske knepigt och rörigt men de är det mysigaste jag vet ! :)

Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle ta mig till utan honom, det är han som får mig att skratta, som alltid finns där för mig vad de än kan handla om.

Jag vet att jag skrivit de så otroligt många gånger , men min kärlek till Eddy kan inte beskrivas i ord.

Första gången vi träffades (på en fest då vi var 13-14 år ) såg jag något hos honom, sen flera år senare (2007) så fann vi varandra igen och då blev de äntligen vi.

Denna mannen är verkligen min soulmate, vi har alltid haft ett band emellan oss, vi har aldrig kunnat släppa taget riktigt, inte ens då vi var ovänner så kunde vi inte släppa taget, då han var med i en olycka så berättade han de för mig (även fast jag var en idiot tillbaka), då jag skulle gifta mig så fanns han i mitt huvud vet att de låter konstigt, varför gifta sig om man har någon annan i tankarna, men jag kan även säga att de var hans "fel" att jag gifte mig. Men de kan vi ta en annan gång!

Jag kan ärligt talat säga att när jag stod där framme i kyrkan, och prästen babblade på så önskade jag faktist att de skulle komma in någon och "avbryta" allt som man ser i alla filmer.. Men denna mannen kom inte... Och jag kunde inte avbryta allt... Så jag genomförde de ändå. Dock vet vi alla hur de slutade.. Vi skilde oss inom 6 månader...

Men men..

Nu fick jag ett samtal om att min post kommit helt fel och jag ville tydligen ha detta brevet ! :D så får gå några hus bort och hämta upp detta nu :D wieho hoppas de är vattenfalls brevet ;)

Skriver nog lite mer senare ;)

Puss så länge!

Denna tisdagen går i glädjens tecken och jag kan inte sluta känna denna lyckan som sprider sig genom hela kroppen och jag menar verkligen hela kroppen.

När jag tänker på den underbara mannen jag har vid min sida så ryser jag av glädje i hela kroppen tom fötterna ryser,vilket jag aldrig känt tidigare..

Jag kan ärligt säga att jag skulle aldrig aldrig aldrig någonsin byta bort den här personen emot något, inte ens för 10 miljoner alltså, skulle inte tveka på att tacka nej inom en sekund !

Han har fått mig att inse att livet innebär glädje och skratt och inte ångest och tårar.

Han får mig alltid att skratta i dom mest besarra situationer..

---

Det finns dock folk som jag blir grymt arg på faktist..

Man hittar kärlek, flyttar ihop (ibland för fort), man lever glada dagar.

Tills dess att man inser att den ena personen i förhållandet styr allt. Hur allt ska städas,lagas, vart allt ska stå..

Det kvittar om man flyttar in hos någon som redan har ett boende så måste man ju gå halva vägen var. Ska den ena personen ändra sig så måste ju den anda också ändra på sina "dåliga" sidor. Man kan ALDRIG begära att EN person i ett förhållande ska ändra på sig om man inte är beredd att göra de själv.

Man är två i ett förhållande, det är två personer som ska hitta lösningar inte en person som ska säga hur lösningen ska vara, de är ju något som man ska komma överrens om, och båda två ska ha sin talan och sen bestämmer man TILLSAMMANS hur man sedan gör...

Det kallas för ett förhållande !! Och jag tror nog att många håller med mig om detta..

Skulle Eddy komma hem en dag och bestämma över vart alla saker ska stå ,hur dom ska stå, hur jag ska ha mina kläder  i garderoben, hur jag ska diska, hur jag ska laga mat, hur jag ska använda  min telefon /dator eller vad som helst och han inte gör något åt sina "brister" utan tycker att han har rätt! så skulle jag säga åt honom att "dörren är där ,ska du eller jag gå ?" För ett förhållande kräver sammarbete varje dag oavsett vad de gäller så måste man kunna sammarbeta sig fram till saker o ting. Annars kan man lika gärna gå skilda vägar för de förhållandet kommer max att hålla 6 månader, för sen ledsnar man på att alltid få ta "skiten" när man egentligen inte gjort något annat än de man brukar göra..

---

Snart ska jag ställa mig och göra en 3e sockerkaka, dock inte åt oss utan jag ska ge den till min mamma så hon kan få ett smakprov på min kreativa sida så hon inte bara har sett min latsida genom åren ;) Sen står diskning och matlagning på schemat ! Oh shit nu fick ja bråttom ! min syster o alla barnen är strax på väg hit för att kolla in lägenheten :O bråttom bråttom.. dags att börja plocka !! :D

Ja det var inte direkt igår som jag skrev något här..

Men nu ska ni få en snabb genomgång av vad som skett sen sist ..

Först och främst så har vi nu flyttat in till stan, till en ren o skär drömlägenhet.

Jag kan andas ut och slappna av !

För nu är alla problem borta, livet rullar på och jag vaknar inte med en snorig näsa och huvudvärk längre.

Trodde aldrig att jag skulle säga detta men jag trivs faktist bra med att bo i stan . :)

Kan säga att denna flytten har varit bra både bra för hälsan men också för allt runt omkring..

Allt har blivit så otroligt mycket bättre !

Längtar inte tillbaka en sekund till de huset och dess problem och miljön..

---

Sen har äntligen våran gudson kommit till världen ! :)

Den 5e April kom lilla Lennie ut för att hälsa på sin mamma och pappa.

4175gr och 54cm lång ! :) Så han var inte så liten, men så otroligt snäll och fin pojke.

---

Jag chockade många genom att häromdan baka (ja ni läste rätt).

Jag har alltid trivts i köket men bakning har jag aldrig kunnat hantera, dels för att de tar så lång tid att göra i ordning och de är inte alltid man har allt hemma, tex så är vi ju inga stora äggätare, (Eddy äter de endast till pyttipanna typ och jag hatar ägg), så de brukar vi ju inte  ha hemma så ofta för de blir gamla på direkten då vi aldrig äter de :p

Men nu så hade jag fått för mig att jag skulle baka en sockerkaka för att se om jag är lika grym som Pappa var på att baka.

Och de visade sig att när de gäller att baka sockerkaka som INTE blir torr så är jag lik Pappa, jag lyckades få den så där perfekt, lite kletig o väldigt fluffig och fin :)

Sen gjorde jag en rulltårta också, dock smetade ja på sylten på fel sida och de blev lite för mycket sylt, men annars blev den allt godkänd, går nog bättre nästa gång ! :) Idag kanske de blir att baka muffins och när lönen kommit så blir de att baka eget bröd , dels är de billigare, samt att de är så otroligt mycket godare ! :)

---

Jag har även nu skrivit på anställningsbeviset och gjort klart min intro, ska dock gå en intro på avdelningen över lite senare också så jag har två avdelningar, vilket innebär fler jobbchanser och de tackar man ju inte nej till ;)

Dock när mina pengar från vattenfall kommer så ska jag köpa mig ett par jobbskor, då mina fötter ger upp redan efter en timme så behöver jag ha ett par bra skor att gå i alla dessa timmar / dag ! :)

---

Jag måste även tillägga att denna känslan som finns i min kropp är något jag aldrig känt förut.

Jag har aldrig känt en sån här lycka till livet eller något.

Jag mår så otroligt bra, och varför skulle jag inte göra de nu?

Jag har en sån underbar sambo, en fin familj och dom underbaraste vännerna runt mig <3

Jag har aldrig varit lyckligare och jag vet att detta är på riktigt.

Det kommer vara så här livet ut.

Jag vet att inget kan komma emellan oss två igen, vi är som gjorda för varandra..

Tills döden skiljer oss åt <3