Det är väl bäst att fortsätta min förklaring nu ifrån förra inlägget innan folk börjar prata utan att jag hunnit förklara ALLT ! Fick lite bråttom förut ju..

Som sagt angående detta med giftemålet..

Från allra första början så var de så här..

Vi förlovade oss, sen när familjen fick reda på de så kom frågorna "när blir de bröllop nu då ?"

Jag hade inte tänkt att vi skulle gifta oss på flera flera år ,först ville jag liksom ha hus o barn o allt sånt..

Dock så svarade jag tillbaka på allas frågor "när jag ska gifta mig så ska jag ha ett sommarbröllop för vill inte stå och frysa i en meter snö eller i en massa regn"..

Sen fick jag reda på att Eddy och #"("%/"= (!!) hade bestämt sig för att gifta sig året därpå...

Då var min tanke "neeej ! ska dom så ska jag "bara för att" "..

Så sen började vi (jag och S) planera när, och eftersom jag ville "hinna före Eddy" så tänkte jag på mitt sommarbröllop jag alltid velat ha.

Och S ville ha de på midsommarafton, jag sa nej till den tanken. Sen gav han förslaget om 12 juni, pappas födelsedag. och så blev de sen.. Vilket jag ångrar grymt mycket idag... Det är hans dag ingen annans!

Iaf så smeds alla planer, alla saker börjades handla in och alla färger bestämdes efter min klänning som jag köpte..

Allt gick i vinrött ,det blev temat för hela konkarongen ....

När det sen var dags för bröllopsdagen så var jag inte alls taggad, jag kände bara att allt var fel, fel människa , fel dag, på tok för tidigt...

Det var väldigt mkt pengar som lades ner på detta.. Bara min klänning med skor och för att sy upp klänningen kostade 10.000:- , maten var räknad till ca.50 personer,alla inbjudningar, alla tackkort, ALLT kostade pengar och ALLT blev väldigt dyrt..

Men jag kände att när allt började närma sig dagen D så kunde jag inte backa ur, maten och allt var beställt och påbörjat.. Jag kände mig tvingad till detta iomed att alla förväntade sig att få komma på detta bröllopet, vissa hade tagit ledigt osv för att just se att vi skulle gifta oss.

När jag sen går in i kyrkan och ser S stå där och vänta så kändes de bara ännu mer fel.. De var inte så här de skulle vara..

Jag kände inte den känslan som jag hört att alla andra har, den lyckan osv...

Jag kände mest att jag ville springa därifrån,men jag ville inte svika min familj !

Vi gick iaf längs med kyrk gången och till slut stod vi där framme och allt jag tänkte på under tiden var "snälla kan inte DU komma in genom kyrk dörren nu och avbryta så jag kan komma härifrån" , men jag fick genomföra detta..

Det kanske låter väldigt taskigt allt jag nu skriver..

Men detta är mina känslor.. Jag kände mig tvingad till giftemålet från flera håll..

Familjen hade lagt ihop till en hotell natt, kan ju säga att folk älskar sina bröllopsnätter.. inte jag .. Alla vet ju vad som "brukar" ske under en bröllopsnatt.. nej nej inte här !! 

Jag la mig med ryggen emot S och somnade med tårar i mina ögon och ångrade denna dagen enormt ...

Vaknade på morgonen och vi sket tom i hotellfrukost (som va de enda jag såg fram emot) jag ville bara hem till katterna som är min tröst än idag, dom sviker mig aldrig..

Sen fortskred allt, S hade tänkt att vi skulle flytta till ett hus, för han sa att han var mer en hus människa än en lägenhets människa ( nu vet jag att det var annorlunda).. Så han hittade en klasskompis till hans bror som skulle flytta, (därav flytten till Gudhem)..

Under de sista året tillsammans med S så märkte jag en massa lögner (som jag tidigare berättat om här i bloggen), men efter flytten till huset så kände jag att "nee ändras inte de här beteendet så sjunker jag ner till botten och vet inte om jag nånsin kan komma upp igen".

Efter ett tag iaf så beslöt jag mig för att vi skulle "flytta isär" och se om vi kände någon saknad av varandra, jag sa så för att jag inte ville ha honom där när jag sa att jag ville ha en skiljsmässa.. Så han flyttade hem till sina föräldrar, jag skulle höra av mig till honom om hur jag ville ha de , efter en dag så skrev jag till honom att jag ville att vi gick skilda vägar.. Några dagar senare hämtades alla hans saker.. dock tog de ytterligare en månad innan han fick "tummen ur " att beställa skiljsmässo papprena. Han kom ut med dom till gudhem och jag skrev på . Sen efter ytterligare en månad så var jag skild, detta skedde i slutet av mars början på april..

Sen efter ca. 2 månader fick jag reda på vad som hände dagen innan bröllopet.

 Han var då otrogen emot mig med en gammal "flirt" eller vad man ska säga att hon var... Jag har fortfarande ingen aning om vad dom varit tidigare.. Dock vet jag att nån månad efter att jag fick reda på detta så blev dom tillsammans, då tänkte jag bara "payback is a bitch" så kan ju säga att han var otrogen mot henne också..

Jag gjorde de inte av saknad för S eller något utan mest för att betala tillbaka med samma medicin som jag kände .. En kniv i hjärtat.. Vet dock inte om hon vet om något om de än, men om hon nu läser detta så vet hon om de nu ..

Sen gjordes ännu ett misstag utav mig , jag släppte in ytterligare fel person på tok för nära in på mitt liv..

Som jag nu får sota för i drygt ett år till (tror jag) ..

Men nu drygt ett år senare efter skiljsmässa och felaktiga beslut från min sida så har jag landat och vet att jag inte kommer göra om några utav mina misstag som jag tidigare gjort.

Nu har jag valt att leva med den personen som jag önskade skulle kliva in i kyrkan den dagen, och jag ångrar inte en sekund av detta valet och det kommer jag inte göra nån gång framöver heller.

Jag vet att vi är rätt för varandra, vi är som jing och jang, båda har gjort fruktansvärt många misstag i våra liv, men tillsammans har vi börjat om på ny kula.

Och jag vet att om jag inte träffade Eddy då jag gjorde de så hade jag suttit långt ner i skiten..

Det är tack vare Eddy som jag är där jag är idag.

---

Jag vet att vi är varandras kärlek i livet

Jag vet vart han står

Han vet vart jag står

Vi vet helt enkelt vart vi har varandra.

Vi planerar våran framtid tillsammans, och vi vet att vi kommer leva ihop tills vi blir gamla och dör, vi kommer dö tillsammans. För en sak kan jag lova er allihopa som inte tror oss...

Det är vi emot världen och vi kommer klara alla hinder på vägen !

Tills döden skiljer oss åt ! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känslan som uppstår när man vet att man hittat rätt ... Sen 2007 har jag vetat att det varit något speciellt med honom. Att man aldrig kunnat släppa en person utan att han alltid funnits där i bakhuvudet... När man gått igenom helvetet på vägen ...

Kommer aldrig glömma vår första träff. Då du mötte upp mig vid tåget och jag var så nervös för att du kanske inte skulle stå där som du sagt att du skulle göra. Jag minns att den kvällen skulle bli resten av mitt liv, då jag några timmar senare fick ...

Ja just nu är de tre stora saker på gång, kan dessvärre bara berätta om två än så länge... Först nu på fredag ska vi åka och kika på ett hus som vi varit lite intresserade av ett tag nu, så på fredag ska vi på visning och vi hoppas på att skicket ...

Mådde man bättre då? För att man alltid hade de säkert? Trots att man hörde olika saker var dag? Kände man sig vacker både inuti och utanpå för att man hörde de jämt? Var allt en dans på rosor eller var de bara något som man hittade på för att de ...

Hej du gamle man .... Kände att idag så skriver jag till dig ! De senaste så har dagarna varit riktigt tuffa, tomheten kryper sig allt närmare och saknaden är så otroligt stor... Tog modet till mig som du kanske märkte häromdagen och åkte ut t...