Jag vill också få känna de.
Jag vill få se de alla pratar om.
Jag vill gå igenom lyckan.
Jag vill ha de alla andra har.

Ibland vill jag bara rymma in i min egna lilla bubbla och stanna där ett tag och få njuta av mina drömmar ett litet tag , för att ha en större lust till allt utanför bubblan..
Idag fastnade jag i min bubbla en stund och när jag kom ur den så ville jag bara gråta.
Jag tror inte att en enda människa kan förstå den tyngd de är i varje andetag jag tar, hur smärtsamma vissa ögonblick är eller hur mkt en sak kan värma upp hela kroppen för en kort sekund.

När ska jag få ha denna bubblan dygnet runt? När är det min tur att lyckas?!

Så många frågor men aldrig några svar....

Inland undrar jag om det nånsin kommer att ske, jag kanske aldrig får min egna bubbla att vara livet ut?
Det finns ett få tal personer som verkligen vet hur jag mår pga detta.. Men de är egentligen "fel personer" som vet de.
Dom närmaste verkar titta åt ett annat håll och mer eller mindre "inte se vad som händer", en del av dom närmaste skyller på andra saker som egentligen inte handlar om detta.

Varför vänta när man kan fylla livet med glädje istället för att se alla "problem".
Jag vet att jag skulle bli en mycket mer positiv och gladare människa...
Det är tillsammans med såna som jag mår som bäst, då jag alltid har ett leende på mina läppar och en lycka i min blick,samt en otrolig värme i mitt hjärta.