lollohanna

Senaste inläggen

Av johanna harrysson - 17 september 2012 12:40



De senaste nu så har både jag och andra fått ta mycket skit av folk man inte trodde de skulle komma ifrån... Eller jo på något sätt innerst inne så kunde man tro de men ändå inte så jävla drastiska ord..

Och ibland kokar bägaren över för folk då man fått dom orden kastade mot sig flera gånger och sen har personen som kastat dom dragit tillbaka allt och trott att allt ska bli som vanligt igen..
Nu dock så vet jag att dom orden inte kommer kunnas ta tillbaka lika lätt...

Snart kommer de en rolig helg :)
På fredag är de kalas för min gudson som fyller år :)
Sen på lördag är de dags för dop igen, denna gång är de Jolieen som ska döpas !:) alltså blir de vår 3e tur till kyrkan i år .. Jag undrar hur många gånger de blir nästa år ja :P jag vet ju att de blir minst en gång iaf ;)
Men de är ju lite hemligt än så länge så då får man va lite tyst om den saken !:)

Sen på tisdag nästa vecka fyller ju jag år .och vi firar 1 år tillsammans.. Eddy har tagit ledigt från jobbet och de skrämmer mig en aning:O

Då vet jag att något kommer hända under den dagen.. Och jag är en sån person som inte gillar hemligheter eller överraskningar så vi får väl se när jag hunnit luska ut vad som ska ske, jag tror jag har en och annan gissning då han frågade mig något för någon vecka sen... Lagom timing för att bara va en slump?;)

Nej nu ska jag ta och fixa något att äta tror jag !

Av johanna harrysson - 9 september 2012 13:30

Ja de kan man säga att de varit de senaste veckorna.. När någon anhörig inte mår bra så blir de lätt att man själv stressar upp sig och vill göra allt för att få personen frisk och att denne ska må bra igen.
Tyvärr så kan man inte alltid göra något.
Men man kan finnas som ett stöd och en hjälpande hand.
Det är vad jag och Eddy gjort den senaste veckan, när både svärmor och svärfar ( för mig så har jag två svärfäder , Eddy's pappa och styvfar), inte är friska så måste man göra allt man kan för att kunna avlasta och hjälpa, när svärfar tyvärr åkte in till KSS pga hjärtat så blev de att försöka minska hans oro angående svärmor som gick hemma själv och är väldigt glömsk nu för tiden och väldigt sårbar. Skulle han åkt in och inte vetat hur hon hade de där hemma så skulle hans oro ökar vilket hade varit en ännu större risk för hans liv än vad de redan var.
Dock så var de en obeskrivlig känsla att ringa till avdelningen han låg på och höra ssk berätta att operationen gått bra och att jag kunde få prata med honom.. Jag har förlorat min pappa pga hjärtat kan man säga på ett sätt. Och jag vet att det aldrig finns några garantier även om man inte sövs.

Både jag och Eddy släppte allt då svärfar ringde och sa att vi skulle köra in honom den dagen, sen varje gång de ringde i telefonen så stannade vi till och vågade nästan inte svara. Båda försöker va starka inför svärmor för att inte oroa henne, dock så kör jag helst med öppna kort emot henne och berättade va som kunde hända och vad vi gör ifall något händer ..
Känns bättre att vara lite beredd än att få allt som en överraskning !
Även om jag hade jobbat och egentligen inte hade haft råd eller tid att va ifrån jobbet så hade jag satt mig i bilen och suttit där jag suttit i flera dagar för att OM något skulle hända då skulle jag må skit för att jag lät lite pengar gå före en familje medlems liv..
Eddy var bara ett telefonsamtal från att ta en veckas semester för att vi ville tillbringa så mkt tid som möjligt ifall något skulle hända. Han brukar inte ha nån vidare puls men då han åkte in så var den mellan 36-45 ... Dom andra som låg på hjärt IVA låg på 50-70 ändå. Alla utom svärfar.. Så kritiskt var de allt.
Än har ingen av oss lugnat oss, var gång vi ser att svärfar ringer så hugger de till i magen och man vet inte om manska våga svara ...

Man ska aldrig ta tiden för givet, man vet aldrig när livet ändras till de värre, och vad gör man då?
Hur löser man allt?

I allt detta så finns de leenden och skratt, minnen och positiva tankar. Men i drömmarna så kommer allt "tänk om"...

Vi lever just nu på hel spänn och vet inte hur morgondagen ser ut eller va som hinner hända tills dess...

Att vara ett stöd i såna här fall är svårt och man vill själv gråta ut och få känna sig svag, men man behöver vara stark annars drar man ner resten i din svaghet.

Ett telefonsamtal kan göra mycket, och man ska aldrig ta ett sånt för givet! Man vet aldrig om personen i andra änden lever imorgon ...

Tänk på de !

Av johanna harrysson - 4 september 2012 12:43

.... Exakt 21 dagar kvar till min födelsedag och vår 1 års dag...
Nu börjar folk bli hemlighetsfulla och jag stat hemligheter för ja är på tok för nyfiken för sånt ;) hehe!
Vill att dagarna ska gå liiite fortare nu faktiskt ..

Idag är mina händer och min rygg åt helvete så städningen här hemma får gå i ett lugnt tempo, sen har jag lovat bort mig som nanny nån timme åt dom fyra knoddarna-bus..
Sen händer de nog inte så mycket mer förutom att allt bra börjar på Tvn om kvällarna igen :)

--
De finns inte många som förstår sig på mig och jag ska inte klandra dom..
Men när man ska lära känna någon så ska man nog tänka lite på hur man själv vill bli behandlad.
Jag är en sån person som kan ta saker och ord och att bli kallad saker till en viss gräns, men när man kör med dessa saker ett flertal gånger och varje gång man ses så blir de mer kränkande än "kul", och vissa personer utav dessa som försöker vara "roliga" har själva saker som dom inte gillar i stil med de dom "kallar" mig för, alltså borde man tänka innan typ " hur skulle ja reagera om nån sa detta till mig 15ggr på 5min " .. Till slut så blir jag sårad och är nära till tårar, bara för att man är "tuff" utåt så betyder de inte att man kan visa sig sårad.. I helgen hände just detta.. Hela bilresan mot Skövde och under tiden vi var där så kom de massa grodor ur munnen på två personer och tillslut så brast de och jag grät medans jag gick och leta matställe.. Men tror att en av dom förstod va jag menade eller såg rättare sagt för sen tonade han ner sina ord mot mig...

Jag är en person som tål rätt så mkt innan de går för långt. Men då de väl gått för långt så ställer jag mig inte och skriker utan jag blir så arg och sårad att jag gråter istället...
De är jag!

Det jag vill komma fram till är att alla borde tänka till flera gånger innan man slänger ur sig något , samma sak som när man blir tillsammans med någon, du säger ju inte "jag älskar dig" de första du gör... Samma sak här fast typ tvärtom.. Man behöver inte vara nedlåtande eller kaxig för att man umgås med olika folk utan man kan fortfarande vara trevlig och skämta på en normal nivå när man redan gjort tydligt via sms och blickar att man inte tycker de är okej att säga/göra så..
--

Aja nu ska ja se till att få saker gjort här !:)

Av johanna harrysson - 3 september 2012 13:22



Jag förstår inte hur man kan klaga på de livet som man har egentligen .

Att man kan klaga på att man inte har råd att åka utomlands eller har dessa tusenlappar på kontot varje månad.

Jag har lärt mig att man ska vara glad för att man får leva ett liv här, tillsammans med personer som man tycker om och som kan kallas för vänner.


Allt man har idag är något man valt att ha , eller saker som försvunnit emot ens vilja, men man kan inte styra över saker som försvinner, men man kan alltid styra över hur man behandlar det man har.

Att sitta och klaga för hela världen över att man bara sovit 2h i natt och  att dagen kommer vara ett helvete, medans du sitter och skriver allt detta så har du barn som leker vid dina fötter , som du själv valt att ge liv till.

Samtidigt som du skriver detta så finns det människor som ligger på sjukhus och kämpar för sina liv,och hade nog gärna bytt liv med dig utan att ens tänka !


Som jag sett de varje gång jag varit barnvakt eller i närheten av barn ( då jag inte har några egna) är att det är små mirakel som springer runt , som vill ha någon att se upp till och som lär dom livets alla rätt och fel.

Och om man då sitter och klagar över lite dålig sömn vad lär du dom då? Du lär dom inte att krig är fel, eller att man inte ska döma folk över utseende eller färg, nej man lär dom att klaga över små saker. Börja klaga då maten inte längre finns på bordet eller då vattnet inte längre är rinnande och du måste gå en mil för att hitta vatten som du ska använda till dusch och matlagning..


Är så otroligt trött på folk som ska gnälla över saker som dom själva valt fram.. Ingen har tvingat dig att skaffa barn eller hund eller vad de nu kan vara , de är ditt egna val och ett val du får leva med.


Varför vill man gnälla och klaga på valet man gjort istället för att skriva " gud vilken natt , inte mkt sömn men vad gör de när man har underbara varelser som springer runt på golvet och leker" ..


Dom som klagar över sina "besvär" har nog aldrig varit med om när folk försvinner som man verkligen älskar..

Dom har nog aldrig varit med om en sån stor sorg och smärta..

För alla jag vet som varit med om de ser livet på ett helt nytt sätt , och vill ta del av livet på ett mkt starkare och mer seriöst sätt..


Och nu pratar jag inte om en liten kärleks historia ....

Jag pratar om riktigt liv och död !


Hade alla ni som gnäller om små saker förlorat en anhörig så hoppas jag att ni inte sitter och gnäller... Ta vara på de liv ni har och de liv ni skapat och se lite mer glädje ! För innan ni vet ordet av så kan det vara försent, ingen lever för evigt och vi lever bara på lånad tid !!


Så nu har jag fått skriva av mig av mitt agg mot folk som gnäller över små saker !


--

Annars är livet bra ! Har klippt mig, otroligt ovant om ja får säga de själv.. att ena dagen ha hår längre än brösten och nästa dag inte kunna sätta upp håret är en omställning som heter duga :P men jag vänjer mig nog, och med lite spray så löser sig allt ;) .. Klippte nog av närmare 20cm av håret bara så där... Tur man litar på personen som klipper en annars hade ja blivit liiite för rädd ;)


Annars så har de ju varit matfestival i Skövde.. Var väl som vanligt inte så mkt och ha och på tok för mkt folk men trevligt hade jag allt medans vi va där !

Och träffade folk jag inte sett på år , fick en stor varm kram utav B som jag saknar otroligt mycket om jag ska vara ärlig, hennes mat också de kan ja lova ! :D

Sen åkte vi därifrån med lilla Lennie som skulle sova över hos oss :)


Denna veckan händer det nog inte allt för mkt som vanligt. Måste få svar ifrån min gamla lärare angående ett par kurser.. Men han har nog mkt nu i starten av alla nya kursare ! :) Sen ska jag försöka få ihop detta och få klart hela utbildningen...

Sen imorn så ska jag va barnvakt nån timme åt syskonen bus :)

Sen får man se vad som händer !


Strax ska jag orka ta tag i städningen också, inte så lockande men måste ju tyvärr göras ! :P


Nej nu får jag nog sätta fart.. Hm undra vad man ska käka idag ... får nog fråga Eddy vad han vill ha ! :) .



Av johanna harrysson - 19 augusti 2012 10:52

... Du är där när ingen ser mig, du är där när stormen yr.
Du är där när natten skrämmer, du är där när dagen gryr.
Och jag vill alltid ha dig nära, så när åren läggs till år, och vad livet vill oss lära, är att framtiden är vår.


......När som klockorna har stannat och tiden tycks stå still, och man inte vågar säga de man helst i hjärtat vill.
Då ska vi ta varandras händer, då ska vi minnas denna dag och förstå vad som än händer är de alltid du och jag .

....För du är allt jag nånsin önskat, du är allt jag nånsin drömt.
Du är den som får mig minnas alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas du är den som får mig le.
All min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge !

Du och jag Eddy !

Då vi möttes allra första gång var aldrig "meningen".
Då vi möttes andra gången var fredagen den 13e 2007, vem kunde tro att en otursdag skulle bli våran turdag?

Ödet bestämmer mycket här i livet och de har gjort att vi funnit varandra två gånger . Inget och ingen kan förstöra de vi byggt upp genom dessa år , vi är varandras soulmate .
Då nu och för all framtid ! <3

Av johanna harrysson - 13 augusti 2012 21:17

... En positiv och gladare människa!
På två år så har både mitt psyke och allmänt hoppat hej vilt, har varit nere på botten utan stöd från nära och kära till att sakta ha klättrat uppåt och nu snart är jag uppe på toppen igen..
Med fina människor runt sig så kommer man långt..

Att ha blivit så djupt sårad och kränkt att man knappt vet vad man själv heter till att idag kunna prata öppet om hur man har mått och hur långt man kommit och verkligen veta vem man är, de är stort !
Sen Eddy kom in i mitt liv igen så har jag börjat hitta tillbaka till den glada Johanna som ingen kan trycka ner mer.. Och nu känner jag att jag är där jag vill vara.

Och jag kan ärligt säga att sen lilla Lennie föddes så känns de ännu mer att jag måste hålla mig här uppe, de är ju oss (hans faddrar) han ska se upp till när han blir äldre, och då kan man ju inte va nere på botten. Den lilla krabaten har en stor del till att jag försöker hålla mig här uppe där jag är nu!

Sen är jag så otroligt glad över att ha hans föräldrar i mitt liv oxå så klart!:)
Och sen är jag så otroligt glad över att dom underbara vännerna T & C äntligen flyttat tillbaka, äntligen !

Det är tack vare såna här vänner som man orkar och vill vara på topp, all den positivs energin man får av bra och goda vänner gör så otroligt mkt både psykiskt och fysiskt , för ens mående !

Och dom största tacken går till Eddy och mamma.

Eddy finns där på ett sätt som ingen annan gör , då vi lever tillsammans dag ut och dag in . Ibland skulle manfolk behöva lite mer stöttning men jag vet att han gör så gott han kan , alla är ju inte bra på att förstå mig ;)

Och mamma finns alltid där oavsett vad de är man behöver prata om . Vi är inte bara mor och dotter,vi är även bästa vänner, vilket enligt mig är otroligt skönt! Skulle kunna berätta allt för min mamma, utan att tveka !

Allt man behöver i livet är en god gemenskap med vänner och familj , och att våga berätta när man inte mår bra.. Inga mer fejkade leenden och skratt! Våga berätta för dina vänner,kan dom inte ge tips eller vara ett stöd så skaffa nya vänner, för de där är inga vänner isf!!

Tack för mig ! Avslutar med en bild från i lördags på lilla gose pojken Lennie på hans första kräftskiva :)
Kräftan var väldigt intressant;)

Av johanna harrysson - 9 augusti 2012 12:48

Hade en diskussion igår med min kära vän angående våra olika men ändå ganska lika sjukdomar..
Och folk tror att man är helt frisk för att smärtan inte syns.
Hon har de 100ggr värre än mig då hon kanske aldrig mer kan arbeta pga värk och dyligt, vissa dagar kan hon inte ha sina barn i famnen ens eller hålla en kaffekopp..
Jag har mina ben bara men de är något jag knappt önskar min värsta fiende ..
De jag ha kallad RLS och de känns som 10.000 myror som kryper i benen, de känns som om du har en inflammation i knän och smalben och de värker och man vill bara slå på benen för att få bort obehaget som de hela ger. Att sova efter att man aktiverat kroppen efter 18 = NOLL! De gör att man somnar mellan 4-5 på morgonen. Och sen har du som världens träningsvärk x10 dagen efter då du vaknar för att man spänner benen när man försöker slappna av och vill bli av med krypningarna.

Sen en annan värk som dom flesta tjeje kan relatera till är mensvärk, jag kan ärligt talat säga att jag vill skjuta ni varje månad som den kommer. Att inte kunna sitta,stå eller ligga utan att de gör ont från strax under brösten ner till fötterna .
För att göra en lätt förklaring för dom som slipper sån värk är väl att säga att du ska spänna hela magen,ryggen och benen samtidigt och inte släppa på de när du går sitter eller ligger, samtidigt som de känns som om någon för in en kniv i magen på dig och vrider om, och om magvärken försvinner så kan du räkna med att rygg och ben blir värre, försvinner rygg och mage så blir benen ännu värre.. Att ha denna värk blandat med RLS är inget jag önskar min värsta fiende! De är så man vill börja gräva sin egna grav!
Men de folk inte förstår är just att man kan ha ont som fan pga båda dessa saker men eftersom man inte ser ett stort blödande sår eller att man har gips eller kryckor så tror folk att man är frisk..
Och jag vill egentligen bara ligga och gråta mig till döds när detta inträffar men jag tar mig i kragen och drar på ett leende..

Alla killar som inte förstår smärtan borde få ha den en timme (lovar att dom inte klarar mer), och sen kan dom försöka klaga på huvudvärk och förkylning, dom kommer aldrig mer klaga!
Dom klagar på dom två saker och vi klagar inte ofta på mensvärk och barnafödande... Tänk om dom fick känna på en förlossning oxå? Jag har inga barn men jag kan känna den smärtan ändå kan ja garantera, fick ja välja så skulle jag hellre göra kejsarsnitt för att inte behöva känna smärtan då, tar den hellre efter isf!

Så med detta lilla inlägg vill jag bara påminna alla som läser om att även om någon säger att dom mår dåligt och se så otroligt ont så behöver de inte synas, de finns tusentals sjukdomar och alla behöver inte handla pm att synas.. Tyvärr skulle jag vilja säga, för hade RLS synts på samma sätt som ett brutet ben så hade folk nog förstått bättre att de gör ont !

Nu har jag fått nog och ska ta och kura ner mig och fundera på att gräva mig ner till grannen och placera min grav där kanske... Eller så försöker ja få i mig något att äta..

Ikväll kommer Daniella hit då hennes far fyller år så systern min ska ta med honom ut :) så då är jag barnvakt åt min lilla huligan!:) så vi får se vad som händer!
Imorn har jag beställt världens godaste kyckling gryta utav världens bästa Tindra !:) drömmer man tom om en maträtt så längtar man nog efter den ;)

Av johanna harrysson - 8 augusti 2012 12:37

Ibland har jag svårt att förstå.

Ibland undrar jag "varför just jag?" .

Ibland vill jag bara lägga mig ner och gråta av den saknad och längtan som jag inte känt.

Ibland vill jag aldrig släppa taget.

Ibland mår jag bra...


Alla som har de vet precis vad jag menar...

Alla som inte har de men som vill de lika mycket som jag vet också vad jag menar.

Men sen finns de dom som tycker man är knäpp för att man vill ha de ..


Jag har velat ha detta i så otroligt många år och nu mer än nånsin..

Hur får man med andra i detta då? Det är min fråga och de tuffaste ..


Jag har inte en jävla aning och har dom väl bestämt sig så kan man kanske inte göra något åt de heller ? :O 

Det enda jag vet är att jag mår så otroligt mycket bättre i närheten utav dessa, mitt hjärta mår bra, mitt huvud mår bra, min energi finns, min kärlek till livet finns..


Hur gör man då?

Hur börjar man ?


rörigt men sant ...


Jag hoppas att det kommer snart, annars vet jag inte vad jag tar mig till.

Jag är less på att må dåligt inom mig, har gjort det på tok för mycket tycker jag.

Jag vet kanske inte vad jag vill jobba med , men jag vet hur jag vill att mitt liv ska se ut.


Jag vet vart min kärlek finns och hur oändlig den är ...



Jag är så otroligt lycklig lottad i mycket , men otroligt olycklig i ungefär lika mycket...

Hade jag bara fått ett besked så hade jag gjort allt som stått i min makt för att öka allt annat samtidigt ,både före ,under och efter. .


Jag vet hur jag vill att mitt liv ska se ut.

Så snälla följ mig på den resan.....




Jag har iallafall min underbara sambo i mitt liv...

Ovido - Quiz & Flashcards