Ibland undrar jag vad ödet vill..
Låg och drömde om en väldigt nära vän/föredetta härom natten och vaknade mitt i natten och kunde inte somna om... Låg och tänkte att när jag väl somnat och sen vaknar igen så ska jag nog ringa honom.. Jag vaknade av ett telefonsamtal tre timmar senare och de va de jobbigaste samtal jag någonsin fått... Det vände min värld upp och ner ! Så de där telefonsamtalet blev istället ett långt sms med väl valda ord, läste de om och om igen innan ja skickade de, jag räknade tom orden, de blev 128 stycken.. Resten av gårdagen bestod i tårar och tankar och ilska.. En ilska över att man inte kan göra något för att lindra smärtan, de enda man kan göra är att visa att man finns där för dom.. Och de vet dom att jag gör, men jag hade gärna velat vara deras säck att gapa och skrika på eller en axel att gråta mot... Jag vill vara vid deras sida och stötta , inte sitta här hemma och tänka och vara ledsen , jag vill vara vid min bästa väns sida !
Jag har varit med om detta själv, men de jag var med om var mer "väntat" än detta som kom från en klar himmel !

Jag vet snart inte vad jag ska göra för att få annat att tänka på, de enda jag tänker på är hur dom mår, hur många tårar dom fäller, och ilskan som dom känner "varför just honom?"...


Sov i ro och rocka loss där uppe ??