Jag satt förut och tänkte på hur jag betedde mig mot dom som låg mig närmast hjärtat förr..

Jag minns speciellt två saker som jag ångrade redan efter att jag klickat på "skicka" via mobilen..

Första var när Eddy skickade ett sms till mig och berättade att han varit med om en bilolycka och att han brytit sig. Jag var så jävla kall och elak och mitt svar till honom då ekar i mitt huvud än idag " Rätt åt dig de är precis vad du förtjänar".. Hur tänkte jag ? varför tänkte jag inte efter innan jag tryckte på skicka ?! Jag minns även hur ledsen jag blev när jag väl klickat på "skicka" , hur mycket jag ångrade de...

Den andra gången var när han återigen hörde av sig och berättade att hans mamma fått en stroke och hans styvfar fått en hjärtinfarkt , och mitt svar var typ lika kallt då..Men jag ångrade mig direkt efter men jag kunde inte ge vika och blir mjuk..

Jag kan inte förstå hur jag kunde bete mig som jag gjorde förr, hur jag kunde vara så jävla elak, jag var verkligen en ren och skär elak BITCH! 

Jag brydde mig om hela hans familj och innerst inne visste han nog de, varför skulle han annars berätta om sin olycka för just mig ,just då ? 

Men min fråga till mig själv är ,hur fan kunde jag bete mig så jävla illa mot folk som jag brydde mig om...

Jag minns också hur elak jag var emot hans syster, jag var sån jävla subba rent ut sagt och sa massa jävla elaka saker om hennes bror .. Vi tjaffsade massa gånger och jag stod på mig att "jag har bannemig rätt" fast jag visste hur fel jag egentligen hade...

Jag ser allt detta nu.. Men jag förstår att hon inte gillade mig , jag gillade inte henne då heller .. men hennes "hat" har suttit i tills nu, vilket jag har full förståelse för till 110% ! inget snack om saken..

Men det som känns så skönt nu är att jag vet att jag har förändrats ,jag ser hur jag har förändrats..

Förr verkade mitt liv mest gå ut på att skada folk psykiskt för att "äga " dom.. jag var verkligen en misshandlare innerst inne ..

men jag förstår inte vart allt kom ifrån, för jag minns knappt hälften av alla saker jag sagt/gjort ! 

Det är som om jag levde i en psykos som aldrig ville försvinna..

Jag säger inte att jag är en ängel nu, för det är jag verkligen inte.. 

Men jag har lärt mig att se livet på ett helt annat sätt..

Jag tror att jag förändrades kraftigt efter att jag förlorade min Pappa, den människan jag är nu är liknar den personen som jag var innan pappa blev sjuk ( säger inte de som ett försvar).

Men de är så jag känner..

Nu vet jag att man ska ta vara på livet, man ska leva för dagen för vi lever på lånad tid, och vi vet aldrig när våran tid är slut.

Så varför hänga upp sig o gnälla över små saker, när man kan se till sig själv först och ställa sig frågan "vad kan jag göra för att göra livet lite lättare att leva,vad kan jag ändra på hos mig själv för att bli mer som jag vill vara ?" 

Jag sitter varje dag och läser på internet hur folk klagar över sitt liv o bla bla bla .. Men gör som jag ,ta tag i de och sluta gnäll! För med gnäll kommer man ingen vart, och jag ser de mer som ett rop till alla andra att " se på mig jag mår dåligt, nu ska ni säga hur mkt jag betyder" än något annat, för de är så man tolkas ..

Nu har jag sagt lite mer om den jag var förr,den personen som jag skäms så otroligt mycket över. 

Och jag är otroligt tacksam och glad över att Eddy sett att jag ändrat mig

Och i helgen blev jag otroligt glad när hans syster sa till mig " Du har verkligen förändrats Johanna " 

Dom orden värmde något så otroligt och jag kände att "Yes kan tom hon se de så har jag verkligen lyckats att komma tillbaka till den rätta Johanna " 

Är så otroligt glad att jag får vara en del av deras underbara familj , att jag får uppmuntran när jag hjälper till för att försöka få deras mamma att lära sig saker och att jag FÅR hjälpa till ! 

Det betyder massor för mig , dels för att jag inte ger mig, dels för att jag känner att "jag kunde inte hjälpa pappa,men nu har jag chansen att kunna hjälpa" ! 

Ni är guld värda ni underbara människor <3 ! 

Sen har jag också lärt mig att jag har hellre EN vän , än massa falska "vänner" som snackar massa skit rent ut sagt !

Jag har lärt mig att livet kan ändras plötsligt så därför ger jag hellre mina dagar åt dom jag bryr mig om och kanske hoppas på att jag ska få desamma tillbaka,men det är inget jag kräver! 

Jag vill ge mina tankar och råd till folk, det är den jag är , jag vill hjälpa dom jag kan hjälpa !

Jag vill bara avsluta med att säga att jag är otroligt lycklig tillsammans med min Eddy, vi fann varandra för 4 år sen sen gick allt i botten, nu har vi funnit varandra igen och denna gång går det bara åt andra hållet, vi kommer ta oss till toppen ,trotts alla hinder på vägen så kommer vi ta oss dit ,tillsammans! 

Ensam är stark, men tillsammans är man starkare !

Detta halsband fick jag utav Eddy när vi var tillsammans sist. när det tog slut så hade jag fortfarande de på mig varje dag, men tillsist så bytte jag ut de mot det jag har nu ( pappas id-bricka) men hade de fortfarande på mig,fast som ett armband. Blev helt förkrossad då jag och Carro var ute och cyklade och jag kände att jag tappade något, men stannade aldrig för att kolla vad det var,när jag sen kom hem så insåg jag att det var just detta halsbandet som jag tappade... Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, dett halsband hade följt med mig varje steg jag tog i över 3 år ! Detta halsband betydde otroligt mkt för mig och jag minns när jag fick de , som igår. (Jag stod på Funny Shop o jobbade o Eddy kom förbi och sen sprang han iväg och kom tillbaka lite senare o gav mig en liten ask och i den låg detta halsband )

Nu har jag återigen fått tillbaka det jag under så många år saknat  - Eddy Frank Johansson, du är mitt allt <3